3. sep, 2015

Benjamins konst- såhär gick det till

Hot offer on Adlibris/Mondo and CDON ,59 kr on internet.
Benjamins konst är den första boken jag skrev och handlar om våra tjugofem konstutställningar vi haft från 1990 fram t o m 2013. Det började på Bergbygård 1990 ett familjeläger norr om Hallstavik på Väddö. När Benjamin och jag kom dit fanns ingen verksamhet för honom trots att FUb skrev att det skulle finnas. Jag hittade en annan mamma Barbro som hade en Cp-skadad pojke med sig. Vi delade på en assitenet som lekte med våra pojkar när vi målade på förmiddagarna. Det fungerad si så där. Året därpå tog jag med mig en assitent frånSätragårdsskolan där Benjamin gick under året. Jag tog också med mig Birgitta en annan förälder och hennes pojke Love. Nu var vi tre mammor som var där med de andra familjerna och en del vuxna med varierande utvecklingsstörningar. Vi målade och hade vernissage. Dessutom fanns möjligheter att pröva på olika saker som batik, lera,dans och annat. det ar lyckat.Personalen tog med sig kunskaperna till Sätragårdsskolan och de andra eleverna lärde sig också av de nya kunskaperna. Så fortsatte det. Jag arbetade då på skolförvaltningen som budgetsekrterare omed fritidsfrågor för Stockholms skolor.Jag såg att pengar inte var budgeterade för barnen med autism efter att jag startat en pilotstudie om just barn och ungdomar med autism och fritids inom skolbarnomsorgen i Stockholms kommun. Då flyttade barn som var fjorton år gamla till institutioner och föräldrarna hade inga andra valmöjligheter 1995. De föräldrara som orkade vara engagerande gjorde fritidsaktiviteter efter skolana slut med sina barn. De allra flesta hade ingenting. Jag påtalade det för verksamhetechefen som satte skäppar i hjulet. Han ville inte budgetera för de barnen. Jag blev obekväm och fick sluta mitt jobb. Helt sjukt. Igår såg jag att miljöpartiet tillsammans med socialdemokraterna lovade spå fritidssatsningar och bygga ut skolgårdarna i all skolor i Sverige. Jag bara önskar att det hände tidigare,men då fanns inte jag där innan som påverkat det hela. ;-)
Dessutom var jag titt som tätt tvingad att ta hem Benjamin från skolan då personalen inte kunde hantera honom. De hade inte tillräckliga kunskaper som förskolärare, specialpedagoger inom Autism. Det har varit så istort sett genom hela skoltiden. däremot i Ottelinskolan där Benjain fick extra år i särgymnsasiet lyssnade de på mina kunskaper. Sedn började karuesellen igen när Benjamin skulle praktisera och börja den dagliga verksamheten. Karusellen pågick där i övre tio år. Så Benjamin och jag fortsatte måla och hitta en keramiklärare Barbro som höll keramiken i liv i två år som Benjamin sponsrade själv.All elver och arbetsstagare runt Benjamin har fått fina verksamheter just på grund av att jag drivit frågan vidare ,men tyvärr har Benjamin fått stå emellan flera gånger. Andra har bara fått allting seerverat. Det är mång a som inte ens vet om hur det varit för Benjamin och mig. Det är dags att även Uppsalaborna får kännedom om detta och sepceillt de som har sina barn eller vuxna i verksamheter där Benjamin är.
Boken finns på Kindle/amazon/USA,UK,DE,NE, CDON.Adlibris/Mondo för att nämna några. Köp den nu och skriv vad du tycker. Benjamin ocjh jag är visionärer i vårt kreativa arbete. Tyvärr har vi fått betla ett  högt pris.Mer information om vad den handlar om hittar du antingen på min sida FacebokwwBöcker.ww.piaalife, ellre Facebook Piaalife, Pia Lebsund, Google+, Blogger, Pinterest,twitter och alla de internetbokhandlar som säljer boken. Det gäller även de andra böcker sjag kommer att skriva om här.

 Benjamin's art is the first book I wrote and about our twenty-five art exhibitions we had from 1990 to 2013. It started at Bergby Gård 1990 a family camp north of Hallstavik in Väddö. When Benjamin and I arrived there was no work for him despite sub wrote that there would be. I found another mother Barbro who had a palsied boy with him. We shared an assitant playing with our boys when we painted the mornings. That is the way it worked. The next year I took an assistant from Sätragårds School where Benjamin went during the year. I also took with me Birgitta another parent and her boy Love. Now we were three mothers who were there with the other families and some adults with various developmental disabilities. We painted and had a vernissage. In addition there were opportunities to try different things like batik, clay, dance and more. It's. The staff took with them the knowledge to Sätragårds School and the other students also learned of the new knowledge. So it continued. I then worked in school administration as Financial Secretary with recreational issues for the Stockholm’s Schools .I saw that money was not budgeted for kids with autism after I started a pilot study on the right of children and adolescents with autism and leisure in the after-school care in Stockholm. Then moved the child was fourteen years old to institutions and the parents had no other choice in 1995. The parental rare who could stand to be engaging did leisure activities after School with their children. The vast majority had nothing. I pointed out that the operations manager who stopped it. He did not budgeting for the kids. I was uncomfortable and had to quit my job. Sick. Yesterday I saw the Green Party, together with the Social Democrats promised SPA Pleasure investments and build on the school yards in all schools in Sweden. I only wish that it happened before, but then I was not there before, that influenced the whole. ;-)
Additionally, I was very often compelled to take home Benjamin from school when the staff could not handle him. They did not have sufficient knowledge preschool teachers, special educators in Autism. It has been so  seen throughout school. However, in Ottelin School where Benjamin got extra years in special gymnasium they listened to my knowledge. Then the circus began again when Benjamin was practicing and begin daycare jobs. The circus was going on in the upper ten years. So Benjamin and I continued to paint and find a pottery teacher Barbro who held the ceramics in the life of two years Benjamin sponsored this himself. All students workers around Benjamin has received great activities just because of that I pushed the issue further, but unfortunately Benjamin standing between several times. Others have just got everything served for free. There are many a not even knows how it was for Benjamin and me. It is time to even Uppsala residents are aware of this and especially those who have their children or the adults in the businesses in which Benjamin is. I have never heard that they thanking us for the great job and large pressure we actually had. The same is valid with in Stockholm. Single parents have thanked me, but the vast majority has only flowed on us.



The book is available on Kindle / Amazon / USA, UK, DE, Ne, CDON.Adlibris / Mondo to name a few. Please buy it now and write what you think about the book.  Benjamin and I visionaries in our creative work. Unfortunately, we have received and paid a high price. More information about what it is about, you will find both on my side Facebook Böcker.www.piaalife, or Facebook Piaalife, Pia Lebsund, Google+, Blogger, Pinterest, twitter and all the online bookstores that sell the book. This also applies to the other books I will write about this.

Benjamin har disintegrativ störning en sällsynt form av autism. Det tog lång tid att få rätt diagnos men här berättar jag om hur han började ställa ut sina bilder som en process att uttrycka sig.

Det började med att han följde med mig på ett konstläger där jag först målade och han fick vara i miljön och ta in olika sätt att uttrycka sig på, år 1990.

Bergbygård blev varje sommar en vecka att uttrycka sig även för Benjamin tillsammans med andra friska barn. Assistenter följde med från Sätragårdsskolan och tog med kunskapen för nästa skolår.

Jag visionerade detta med Benjamin. Här kan du se flera bilder och kommentarer om vad som pågick i livet runt processen. Mycket motstånd kom då jag lärde Benjamin olika färger och såg potentialen långt före lärare och andra. Benjamin har haft tjugofem konstutställningar med måleri och keramik som jag sponsrat och utbildat honom med.

Han ställde redan ut på vårsalongen för ungdomar år 2000 på Liljevalchs. Nu finns ett verk "häxan" på Konstnära" över sommaren i Uppsala som är hans femte där.

Benjamin har sedan flera år kunnat spela på instrument som är anpassat till olika färger istället för toner. Hans morfar försökte få honom att spela på olika stränginstrument som liten men det var för svårt.

Färgerna är också ett sätt som han med stor säkerhet kan beskriva sin omvärld med. Han har sitt veckoschema i olika färger och vet att jag hälsar på honom på rosa dag, lördag och att jag skypar med honom på vit dag. Han förstår inte dagar på något annat sätt.

När vi år i city så kan jag fråga efter olika saker som vi ser och fråga efter färg och vet då att han sett samma sak som jag. Färg på hus, bilar, kläder, hårfärg, ögonfärg, hundar och katters färg på sina pälsar, grön eller röd gubbe vid övergångsställen och mycket mer.

Olika maträtter, frukt, bär, grönsaker. Ja hur hade det varit om jag inte lärt honom färgerna? Det har inte varit lätt att få till det där han vistas med samma intresse för färger och kommunikation. Det har varit en svår process att gå igenom.

Jag har coachat barn i att komma igång med fritidsaktiviteter i mitten på 90-talet och även infört aktiviteter för Benjamin i hans skolor, fritidsverksamheter, korttidsboende och dagliga verksamheter. Stora kunskapsluckor har varit svåra att överbrygga.

Benjamin hade en keramiker i ett par år som han sponsrade då det inte fanns något annat alternativ i hans dagliga verksamhet. Förra året kämpade jag fortfarande.2:a upplagan korrigering.